Livslängden hos en träkonstruktion förutsätts vara beroende av:
- Exponering (geografiskt läge, lokalt klimat, skydd för nederbörd, avstånd från marken, detaljutformning (fuktfällor), användning och underhåll av ytbehandling).
- Resistens mot röta (materialegenskaper; olika material har olika resistens mot röta, till exempel impregnerad furusplintved har bättre beständighet än lärkkärna som i sin tur har bättre beständighet än splintved av alla träslag).
Dimensioneringen innebär att man bedömer klimatexponering och jämför denna med resistens hos det valda materialet. En vald lösning avseende konstruktionsutformning och materialval accepteras om
Exponering < Resistens
vilket matematiskt kan uttryckas på följande sätt:
ISd = γdISk < IRd Ekvation 1.
där
ISk = ett karakteristiskt exponeringsindex.
IRd = materialets resistensindex.
γd = faktor som beror på konsekvensklass.
Konsekvensklassen beaktar ekonomiska och säkerhetsmässiga konsekvenser om gränstillståndet uppnås inom den valda referenslivslängden. Om villkoret i ekvation 1 ovan uppfylls, anses konstruktionen vara utformningsmässigt korrekt, om inte, anses den inte korrekt utformad med hänsyn till rötskydd.
Definitionerna av ISk and IRd baseras på följande referenstillstånd:
- Exponeringstillstånd: fri exponering utomhus för nederbörd, fukt och olika temperaturer för ett horisontellt träelement utan fuktfällor används för att definiera ett basindex som beror av geografiskt läge.
- Material: obehandlad gran (Picea abies) motsvarar IRd = 1,0
- Konsekvensklass 3 (högsta) motsvarar γd = 1,0.
Eftersom exponeringen i referensfallet (utan fuktfällor) är gynnsam för att undvika angrepp av röta, innebär andra exponeringar, där man har att räkna med andra detaljlösningar som ger upphov till fuktfällor, normalt ogynnsammare förhållanden. Detta beaktas genom olika exponeringsfaktorer som beskrivs i det följande.
