Mindre byggnader
Enbostadshus och andra mindre byggnader med högst två våningar i mindre utsatta lägen behöver oftast inte kontrolleras genom beräkning. Stabiliteten är där normalt tillräcklig om tillräckligt antal väggar har skivmaterial på åtminstone en sida och är spikade på korrekt sätt. Hus med öppen planlösning eller med stora fönsterytor bör kontrolleras.
Flervåningshus i trä
Ett flervåningshus i trä stabiliseras oftast mot horisontella laster genom att man utnyttjar väggar och bjälklag som kraftupptagande styva skivor. I vissa fall kan vindkryss av stål användas för stabilisering.
Vindlasten mot byggnadens väggar och tak förs in i bjälklagen. Från taket förs hela lasten till det övre bjälklaget. Ytterväggarna för halva lasten till det övre bjälklaget och halva lasten till det undre bjälklaget.
Upplagsreaktionen från väggen överförs via bjälklaget till de väggar som är stabiliserande. Bjälklaget fungerar här som en hög balk. De stabiliserande väggarna måste ha sådan bärförmåga och styvhet att de kan överföra såväl skjuvkrafter som vertikala lyft- och tryckkrafter. Krafterna ska dessutom föras ner våning för våning, och förankras i grunden.
För att bjälklaget ska fungera som styv skiva måste de enskilda skivorna skruvas, spikas, skruv- eller spiklimmas till bjälklagsbalkarna. Vid större håltagningar i skivan ska dessa kontrolleras separat. Erforderligt avstånd mellan fästdonen bestäms av fästdonens dimensionerande bärförmåga, aktuell skjuvkraft och tillgänglig längd för infästning.
Lämpliga väggar väljs ut för att stabilisera stommen. I hus med flera våningar är det vanligt att samtliga väggar måste användas för stabilisering av byggnaden. Detsamma gäller för hus med öppen planlösning med få rumsskiljande väggar. Skivorna monteras vanligtvis stående till regelstommen. Även gipsskivor och porös träfiberskiva (asfaboard) godtas som skivmaterial. De stabiliserande väggarna är oftast så placerade att det vid vindlast mot fasaden uppstår ett roterande moment. Momentet kan tas upp av en vägg som är placerad vinkelrätt mot de stabiliserande väggarna för denna vindriktning. Väggarna utsätts för såväl tryck- som dragkrafter. För respektive konstruktionsdel sammanställs lasterna i lastfall.
Väggar och bjälklag i korslimmat trä, KL-trä behandlas särskilt. Se avsnitt KL-träkonstruktioner.
Hallbyggnader
Hallbyggnader stabiliseras med vindfackverk, vindkryss eller snedsträvor. Vindlast mot långsidor förs via vindfackverk eller skivverkan i tak till gavlarna där kraften förs ner till grunden via vindkryss eller snedsträvor. En nackdel är att om man senare förlänger byggnaden kan man inte ta bort vindavsträvningen i den befintliga gaveln. Alternativt kan man vid byggnader mad måttlig höjd utföra stabiliseringen i form av i grunden inspända pelare. Man har då större frihet vid framtida förlängning av byggnaden, men nackdelen är grövre pelare och fundament generellt.
Stabiliteten under byggskedet
Byggnadens stabilitet måste vara tillfredsställande även under byggskedet. Ofta utnyttjas då provisoriska stabiliserande system som sedan successivt ersätts med permanenta system. Växling av system kan vara kritiskt från säkerhetssynpunkt. Den ansvarige konstruktören bör ge anvisningar om detta.
