Exponering

Allmänt

Exponeringsindex antas bero på:

• geografiskt läge
• lokalt klimat
• graden av skydd mot regn
• avstånd till mark
• detaljutformning
• användning och underhåll av ytbehandling.

Exponeringsindex bestäms genom:

I_sk = k_s1 • k_s2 • k_s3 • k_s4 • I_S0 • c_a

där

I_S0  = basindex beroende på makroklimat i aktuellt geografiskt läge.
k_s1  = faktor som beskriver effekt av lokal klimatexponering (mesoklimat).
k_s2  = faktor som beskriver effekt av regnskydd.
k_s3  = faktor som beskriver effekt av avstånd till mark. 
k_s4 = faktor som beskriver effekt av detaljutformning (risk för fuktfällor).
c_a  = kalibreringsfaktor som bestäms genom verifiering mot dokumenterad erfarenhet och inspel från expertis.

Exponeringsindex kan tolkas som ett mått på den kombinerade effekten av fukt- och temperaturförhållanden och hur gynnsamma dessa förhållanden är för utveckling av röta.

Basindex I_S0

Basindex I_S0 är en funktion av geografiskt läge och beskriver den relativa klimateffekten på ett referensobjekt bestående av ett horisontellt träelement av gran, exponerat för regn men utan fuktfällor. Helsingfors har valts som referensort med basindex I_S0 = 1,0.

I Bild 1 visas relativt index för rötrisk för ett antal orter i Sverige, samt ett förslag till zonindelning, med klimatindex enligt Tabell 1.

 

Bild 1. Relativ risk för röta för 34 svenska orter (a) och föreslagna klimatzoner (b).
Referensvärde = 1,0 gäller för Helsingfors.

 

Klimatzon	Relativ dos
1	1.6
2	1.25
3	1.1
4	0.9
5	0.7

Tabell 1. Relativt index för klimatzoner definierade i Bild 1.

Lokala exponeringsförhållanden

Konstruktionens utsatthet för klimatpåverkan bestäms av tre faktorer, terrängtopografi, omgivande bebyggelse och avstånd till havet, och beskrivs av fyra klasser enligt Tabell 2 nedan. Faktorn k_s1 gäller för trä som vetter mot den förhärskande vindriktningen, eftersom detta fall medför värsta tänkbara exponering. Justeringar för mindre utsatta lägen görs inte, eftersom utformningen av till exempel en fasad normalt inte skiljer sig för olika väggar på samma byggnad.

 

Grad av exponering	Skyddsfaktorer	ks1
	Terrängtopografi       Bebyggelse        Mer än 5 km från havet
Liten	Samtliga faktorer ger skydd	0,8
Måttlig	Endast två av faktorerna ger skydd	1,0
Hög	Endast en av de tre faktorerna ger skydd	1,2
Mycket hög	Helt öppet landskap mindre än 5 km från havet	1,4

Tabell 2. Inverkan av lokala exponeringsförhållanden.

Regnskydd och avstånd från mark

Regnskydd genom taköverhäng beskrivs av en faktor k_s2, som är en funktion av kvoten mellan taköverhäng e och läge d för den aktuella utsatta konstruktionsdetaljen, se Bild 2. Den regnskyddande effekten kan tillämpas för både altaner och fasader. På samma sätt beskrivs effekten av avstånd från mark av en faktor k_s3, se Bild 2 nedan. Värden för koefficienterna k_s2 och k_s3 ges i Tabell 3 och 4.

Regnskydd: kvoten taköverhäng/avstånd till utsatt detalj e/d (se Bild 2)	ks2
e > 0,5d	0,7
e = 0,15d-0,5d	0,85
e < 0,15 d (direkt regnexponering)	1,0

Tabell 3. Effekt av regnskydd genom taköverhäng.

Avstånd till mark	ks3
> 300 mm	1,0
100 – 300 mm	1,5
< 100 mm	2,0

Tabell 4. Inverkan av avstånd till mark.

 

Bild 2. Illustration av effekten av taköverhäng samt definition av avstånd till mark.

Detaljutformning

Allmänt

Olika detaljer förutsätts kunna delas in i 5 olika klasser med hänsyn till inverkan på mikroklimatet enligt Tabell 5. Denna tabell beskriver en klassificering i generella termer, medan Tabellerna 6 och 7 redovisar separata tolkningar för altaner och fasader.

Klassificering	Beskrivning
1. Mycket bra	Mycket bra utformning som kännetecknas av maximal möjlighet till vattenavrinning och uttorkningsförmåga vid nedfuktning
2. Bra	Bra utformning med möjlighet till vattenavrinning och uttorkning
3. Medelbra	Utformning med måttligt stor risk för fuktfällor och med någon möjlighet för uttorkning vid nedfuktning
4. Mindre bra	Utformning med relativt stor risk för fuktfällor och där begränsad möjlighet ges för uttorkning
5. Dålig	Utformning som medför stor risk för fuktfällor och som ger mycket begränsad möjlighet att torka ut vid nedfuktning

Tabell 5. Klassificering av detaljutformning.

Klassificering av detaljutformning för altaner

Klassificering av typiska detaljer som ingår i altaner kan göras med hjälp av Tabell 6.
Vanliga ytbehandlingssystem som används för altaner, till exempel träoljor, har ringa betydelse för skyddet mot röta, varför ytbehandling inte betraktas som avgörande när det gäller klassificering av detaljutformning för altaner.

Typdetalj	Typdetalj	ks4
1. Mycket bra	Vertikal komponent där uttorkning kan ske från alla sidoytor. (till exempel detalj A1))	0.9
2. Bra	Horisontellt träelement där uttorkning kan ske från alla sidor (till exempel med tillräckligt breda2) mellanrum mellan tralläkten till altanen, detalj B1))	1,0
3. Medelbra	Kontaktyta sidoträ mot sidoträ med tillräckligt brett mellanrum2) och under förutsättning att det hålls fritt från smuts	1,2
4. Mindre bra	Horisontell och vertikal kontaktyta sidoträ mot sidoträ utan mellanrum eller med för trångt mellanrum2), till exempel detaljer C och D1) Horisontella träelement nära ändträ	1,4
5. Dålig	Horisontell och vertikal kontaktyta ändträ mot sidoträ liksom ändträ mot ändträ, till exempel detalj E1)	1,6

¹⁾ Detaljer illustreras i Bild A1 i beräkningsexemplen.
²⁾ Mellanrummets betydelse är relaterad till uttorkningsförmåga efter nedfuktning och att det medger fuktbetingade svällnings-/krympningsrörelser vinkelrätt mot fiberriktningen. När det gäller mellanrummets bredd rekommenderas normalt 5–8 mm.

Tabell 6. Klassificering av detaljutformning för altaner.

Klassificering av detaljutformning för fasader

Klassificering av fasaddetaljer kan göras med hjälp av Tabell 7. Den baseras på antingen ventilationen av fasadens baksida eller i vilken omfattning ändträförsegling är utförd. Den mest ogynnsamma klassificeringen med hänsyn tagen till dessa båda faktorer är avgörande för valet av detaljutformningsfaktor.

Klass	1) Ventilation	2) Ändträskydd	Obehandlat trä	Med fullgod ytbehandling
			ks4	ks4
1. Mycket bra	Fullt ventilerad	Med spalt1) och med ändträförsegling	0,8	0,5
2. Bra	Begränsad ventilation	Med spalt1) men utan ändträförsegling	0,9	0,6
3. Medelbra	Ventilation saknas men luftspalt finns		1,1	0,9
4. Mindre bra		Utan spalt1) men med ändträförsegling	1,3	1,1
5. Dålig	Ventilation saknas, ingen luftspalt	Utan spalt1) och utan ändträförsegling	1,5	1,5

¹⁾ Med spalt avses här ett mellanrum mellan ändträet och ett skyddande konstruktionselement, till exempel ett droppbleck.
Spalten bör vara minst 10 mm.

Tabell 7. Bedömning av detaljer för vertikal fasadbeklädnad beroende på 1) ventilation eller 2) ändträskydd. Det mest ogynnsamma av 1) och  2) är avgörande för val av klass. 

Ventilationen av fasadens baksida beror på utformningen av de yttre delarna av väggen och de fyra principiella typer som tas upp i Tabell 7 visas och förklaras i Bild 3. Fullt ventilerad gäller när luftspalt med öppningar finns i såväl övre som nedre delen av fasaden och att inga hinder finns för luftströmning i vertikalled (till exempel i form av horisontella läkt). Begränsad ventilation fås om det finns begränsande hinder för vertikal luftströmning. För icke-ventilerad fasad är närvaron av luftspalt mellan fasaden och den yttersta delen av väggen, till exempel värmeisoleringen, avgörande för att skilja mellan de båda kategorierna till höger i Bild 3.

Bild 3. Principillustration av olika typer av fasadventilation. 

För graden av ändträskydd är det avgörande om det är övertäckt av andra konstruktionselement eller om det är oskyddat, om det finns en spalt (>10 mm) mellan ändträ och skyddande element och om ändträt är behandlat med en effektiv försegling med liten vattengenomsläpplighet.

Ventilation av fasadens baksida och ändträförsegling är de två avgörande faktorerna. Andra rekommendationer när det gäller god praxis ska naturligtvis respekteras, men de har vanligtvis inte så dominerande inflytande på risken för angrepp av röta.

Ytbehandling kan ha en positiv effekt för att reducera träets exponering under förutsättning att

• Ytbehandlingen kontrolleras och underhålls regelbundet 
• Det använda ytbehandlingssystemet är sådant att det inte stänger inne fukt, det vill säga är tillräckligt permeabelt för vattenånga (s_d-värde ≤ 1 m)
• Panelbräder med rundade hörn (radie minst 1,5 mm) används 
• Ytbehandlingen görs enligt tillverkarens anvisningar, snarast möjligt efter bearbetning av träytan och montering på fasaden.