Innerväggar

Lägenhetsskiljande vägg

Lägenhetsskiljande väggar ska uppfylla krav på brandsäkerhet och ljudisolering. Normalt handlar det om en regelvägg med dubbla fristående regelverk och dubbla ytskikt av skivmaterial. Olika försök har visat att optimal ljudisolering uppnås vid cirka 70 mm isolering av vardera väggkonstruktionen. Särskild tätning mot syll/hammarband fordras också.

Ljudöverföringen mellan byggdelar måste reduceras genom noggrann anslutning mot tak och golv. Även när det gäller invändiga skiljeväggar – såväl bärande som icke bärande – är det viktigt att anslutningen görs på rätt sätt.

Lätta innerväggar kan monteras in under ett ljudtak på det sätt som visas i bild 1. Mot golvet ska väggen helst placeras på undergolvet. På flytande golv kan lättväggar (icke bärande) placeras efter det att golvet är lagt. Observera att flytande golv på dämpningsskikt ger en minskning av luft- och steglljudsisoleringen sidledes. Se exempel i figur 2.

1. Spikregel
2. Läkt
3. Understöd över skiljevägg
Bild 1. Anslutning mellan innertak med ljudbygel och en icke bärande skiljevägg.

Bild 2. Lättvägg på lätt, flytande golv. Observera att lösningen enbart kan användas för skiljeväggar i samma bostad/fastighet på grund av reducerad isolering i sidled.

Ljudskiljande väggar mellan olika lägenheter byggs upp av dubbla ramverksväggar. Resonansfrekvensen – dubbelväggsresonansen – bör vara lägre än 50 Hz.

1. Vertikala reglar 48 mm x 98 mm
2. Minst 30 mm spalt
3. Minst 100 mm mineralull
4. Två lager av skivmaterial
Bild 3. Konstruktion av en dubbel ljudskiljevägg.

Ljudisolering och tätning

För att uppnå god ljudisolering bör alla övergångar vara lufttäta. I trähus med flera våningar används normalt två lager gipsskivor som invändig beklädnad på väggarna och i taket mot angränsande rumsenhet. I övergången mellan väggarna och innertaket och i hörnen mellan väggarna bör man växla mellan vilket av lagren av skivor som förs ut helt. Genom att montera skivorna på detta sätt och genom att spackla över där skivorna möts brukar tätningen bli tillfredsställande utan att man använder fogmassa eller dylikt. Som alternativ kan man göra en spalt i överkanten mot taket där man lägger fogmassa som kan täckas med taklist.

Bild 4. Tätning av övergången mellan gipsskivor. Den vänstra figuren visar tätning med tejp och spackling. Den högra figuren visar tätning med fogmassa. Eventuell åldersbeständig ångspärr som ska avslutas i övergången kan klämmas mellan lagren av skivor.

Tabell 1. Översikt över tätningsmetoder och ljusisolering.

Anslutning mot yttervägg

En typisk anslutning mellan ljudskiljande väggar och ytterväggar med stående timmermanspanel visas i Bild 5.

Hålrummet i ramverket ska normalt inte fyllas med isolering på grund av risken för en mekanisk sammankoppling som minskar ljudisoleringen. Men på grund av risken för brandspridning installeras vanligtvis mineralullsisolering (brandstopp) i mellanrummet mellan våningarna. Mineralullsisolering installeras också mot ytterväggen för att förhindra luftrörelser (drag) och öka brandmotståndet.

1. Skiljevägg
2. Tätning med fogmassa
3. Mineralullsisolering
4. Klämd fuktspärr
5. Vindskydd
6. Brandstopp
Bild 5. Anslutning mellan skiljekonstruktion och yttervägg med timmermanspanel.

Anslutning mot betongplatta

För att förhindra ljudöverföring i golvet är det viktigt att betongplattan, inklusive armeringen, är bruten under skiljeväggen. Spalten bör göras lufttät med ett pappskikt eller dylikt så att inte fuktig luft från grunden kan sugas upp i skiljeväggen. Fogen i betongplattan fylls med lätt mineralull för att förhindra att det senare i byggprocessen kommer in annat material i fogen. Se bild 6. Som ett alternativ till en spalt under den ljudskiljande väggen har man lagt en hel betongplatta med en tjocklek på minst 1600 mm. Ljudisoleringen kan dock bli dålig vid låga frekvenser med en hel betongplatta om golvet har parkett lagd på ett elastiskt skikt. Om den ljudavskiljande väggen är bärande måste betongplattan förstärkas, se bild 7.

1. Bottensyll
2. Mineralull
3. Tätningslist av gummi
4. Fogmassa
5. Fuktspärr
Bild 6. Anslutning mot golv på grundkonstruktionen. Betongplattorna kan gjutas med ett skiljebräda som tas bort efteråt. Man bör kontrollera att fogen är helt fri från materialrester innan den fylls med lätt mineralull. Tätning mellan bottensyll och golv görs med fogmassa om tätningslisterna inte ger tillräcklig tätning. Fogen bör tätas med fogmassa eller liknande för att undvika att fuktig luft tränger upp från grunden.

1. Två lager av 13 mm gipsskivor
2. Mineralull
3. Luftspalt
4. Fogmassa
5. Tätningslist av gummi
6. Platta av betong
7. Värmeisolering
Bild 7. Förstärkning av betongplattor vid bärande ljudskiljevägg. Fogen bör tätas med fogmassa eller liknande för att undvika att fuktig luft tränger upp från grunden.

Ljudisolerande vägg

Ljudisolerande väggar används som ljudavgränsande väggar i bostäder och lokaler. Även andra krav, till exempel brandmotstånd eller klimatavskiljning kan ställas på sådana väggar. Ljudisoleringen åstadkoms med tillräckligt bred luftspalt i väggen, inga genomgående lastöverförande delar mellan väggsidorna, stenulls- eller mineralullsskivor och ibland ljudisolering mellan syll respektive hammarband och bjälklag.

Glasvägg

Glasväggen är en väggkonstruktion med stor andel glasade partier. Där väggen ska vara brandavskiljande eller flam- och rökbegränsande (utan temperaturskydd) fordras särskild dimensionering av väggens bärande delar, liksom av glaset och dess montering. Denna dimensionering kan i vissa fall förta en del av väggens effekt som glasparti och därför är det viktigt att konstruktionen studeras på förhand utifrån både krav och behov.

Bild 8.

Flyttbar mellanvägg

Flyttbara mellanväggar är väggar som kan demonteras och åter monteras av brukaren utan stora åtgärder. Kraven på flyttbara väggar i bostäder är desamma som för permanent monterade väggar i fråga om hållbarhet och hållfasthet mot slag och stötar, upphängning av hyllor och dylikt. I lokaler kan de dimensioneras efter beställarens specifika krav. Till svagheterna med de flyttbara mellanväggarna hör sämre ljudisolering och mer komplicerade el- och teleinstallationer. De flyttbara mellanväggarna används mestadels i kontor och andra lokaler, beroende på större krav på föränderlighet.

Våtrumsvägg

Till våtrum räknas utrymmen där vattenspolning kan förekomma, såsom badrum, duschrum, tvättstugor och liknande. En våtrumsvägg fordrar särskild uppbyggnad eller behandling. En hög säkerhet mot fuktskador minskar risken för höga reparationskostnader i framtiden. Träreglar och ytskikt av trä kan användas när ett starkt och vattentätt skikt täcker väggkonstruktionen.

Beroende på graden av vattenbegjutning byggs väggens ytskikt upp av vattentäta eller vattenavvisande skikt.
Extrem vattenbegjutning kan förekomma i till exempel tvätthallar och duschplatser i sim- och sporthallar. Gemensamt för alla ytor i våtrum gäller att de tillsammans ska ge erforderlig täthet mot vattenbegjutning.

Zoner och branschkrav

Våtzon 1

Täthetskraven varierar beroende på graden av vatten- och fuktbelastning. Inom 1,0 m avstånd från badkar och duschplats rekommenderas vattentäta skikt för väggar, från golv till tak, om inte väggarna skyddas med fast monterade, täta skärmväggar. Fogar, anslutningar, infästningar och genomföringar i det vattentäta skiktet ska också vara vattentäta.

Bild 9. Zonindelning enligt GVKs branschregler. Om yttervägg ingår i våtzon 1 ska hela ytterväggen i våtrummet utföras som våtzon 1.

Våtzon 2

Vattenavvisande skikt rekommenderas för väggar och även för tak, som kan utsättas för vattenstänk, våtrengöring, kondensvatten eller hög luftfuktighet. Det kan vara väggar i tvättstugor, väggar inom 1,5 m över diskbänk och över tvättbänk, väggar i bad- och duschrum på mer än 1,0 m avstånd från badkar och duschplats. Detta gäller om inte väggarna skyddas med fast monterade täta skärmväggar. För väggar på ett avstånd inom 0,5 m från tvättställ och toalett gäller samma rekommendation om vattenavvisande skikt. Golvet ska alltid utföras i våtzon 1.

Väggbeklädnad

Som väggbeklädnad i våtrum är fogplattor, till exempel keramiska plattor och naturstensplattor, eller våtrumstapet vanligt. En kakelbeklädnad är inte vattentät eftersom fogarna mellan plattorna släpper igenom vatten och plattornas kanter tar upp vatten. Väggen måste därför förses med ett kompletterande tätskikt för att inte väggkonstruktionen ska ta skada. Många skadefall visar att en plastdispersion (akryldispersion) inte är tillräcklig i våtzon 1. Den kan bara användas i våtzon 2. I våtzon 1 används ett tätskikt som kan ta upp rörelser i väggen och hindra genomläckning. För att tätskiktet inte ska skadas vid rörelser i stommen måste hörn, skivskarvar, skruvrader och övergångar mellan olika material förseglas med till exempel skarvfolie. Särskilt viktig är övergången mellan väggens och golvens tätskikt. I det fall våtrumstapet används i duschutrymmen eller invid badkar ska fogar undvikas. Gipsskivor är den vanliga beklädnaden på regelväggar av trä i våtrum. Man kan även använda fibercementskivor av våtrumskvalitet. Det är viktigt att använda skivmaterial som endast rör sig i liten utsträckning, annars kan tätskiktet förstöras. För att väggen ska bli tillräckligt stabil bör dubbla gipsskivor med förskjutna skarvar användas. Alternativt kan den inre gipsskivan ersättas med en plywoodskiva för att förenkla uppsättningen av våtrumsskåp, tvättställ och våtrumsarmaturer.

Det finns även färgsystem som uppfyller kraven för våtrum, se måleribranschens regler för våtrum.

Klimatskiljande vägg

Klimatavskiljande vägg som inte är yttervägg är detsamma som en värmeisolerad innervägg. Den används för att spara energi eller för att undvika att en högre temperatur i ett utrymme påverkar en lägre temperatur i ett annat. I lokaler och industribyggnader är det främst det senare som gäller. Kylrumsvägg är ett annat exempel på värmeavskiljande vägg. Väggen ska konstrueras så att man tar hänsyn till fukthalten i rumsluften, lufttrycksförhållandena och kondenseringsrisken i vägg och på väggdetaljer.

Skärmvägg

Skärmväggar är väggar som till sin huvuddel inte når ända upp till tak, eller inte når ner till golv. De används bland annat för avskiljning och ljudabsorption. Variationerna är stora. Den principiella skillnaden gentemot andra typer av väggar är att skivverkan utnyttjas i begränsad utsträckning och att mötet mellan vägg och tak eller golv är hållfasthetsmässigt klenare än i en konventionell vägg. Skärmväggarna kan göras som permanenta eller flyttbara väggar.

Bild 10.

Överljusvägg

Överljusväggar kan utformas som innerväggar eller ytterväggar. Som innerväggar utformas de i allmänhet som skärmväggar där glasade partier monteras mellan vägg och tak. Orsakerna till att man använder denna väggtyp är flera. Framför allt brukar det vara när man vill nå viss ljudavskärmning i kontors- eller industrilokaler och ändå ha visuell kontakt. I små bostadsrum av mer eller mindre permanent karaktär ger denna väggtyp ljusinsläpp mellan rum.

Bild 11.