Bärande golvbeläggning
Självbärande golvbeläggning monteras vinkelrätt mot och direkt på bärande golvbjälkar. Produkternas tjocklek är i regel anpassad för högst 600 mm centrumavstånd mellan golvbjälkar.
Lamellbrädor
För att minska fuktrörelser i träet och därmed få formstabilare trägolv tillverkas golvbrädor i lamellkonstruktion. Uppifrån räknat består dessa av: slitskikt av faner, kärna av trälameller alternativt skivmaterial samt undersida med spärrskikt av till exempel faner.
Bärande lamellbrädor har vanligen en tjocklek av ≥ 22 mm. De är spontade runt om och tillverkas i längder om 2,4 m. Andra längder förekommer.
Lamellbrädor tillverkas med slitskikt i en mängd olika träslag, antingen i ett längsgående brädmönster eller ett parkettmönster. Tjocklek hos slitskiktet varierar mellan olika fabrikat och påverkar golvets livslängd.
Lamellbrädor levereras vanligen färdiglackerade och med en fuktkvot anpassad för direkt inläggning.
Massiva golvbrädor
Massiva trägolv som bärande golvbeläggning tillverkas av brädor eller plankor. De är spontade (i regel även ändspontade) eller notade. De är avsedda att läggas på balkar med centrumavstånd högst 600 mm. Tjocklek på bärande golvbrädor är i regel 27 mm eller mer. De kan erhållas i längder upp till cirka 5 m. Träslaget är vanligen furu eller gran, men även lövträ förekommer. Träets leveransfuktkvot kan vara anpassad för direkt inläggning i permanent uppvärmda rum – det vill säga målfuktkvot 8 procent.
Ytbehandling sker i regel efter inläggning. Beroende på slitage och utseende kan golvet behandlas med lut, såpa, olja eller klarlack. Golvbrädornas rörelser (krympning och svällning) ska beaktas genom rörelsefogar mot väggar och vid genomföringar. Bredden på rörelsefogar varierar med rummets längd och bredd. Golvsocklar och rörmanschetter bör måttanpassas till framtida rörelser i golvet.
Bild 1. Massiva golvbrädor med not och fast fjäder respektive med lös fjäder (bilden till höger).
Icke bärande golvbeläggning
Träbaserade golvbeläggningar som är icke bärande och avsedda att läggas på det bärande undergolvet, tillverkas i form av bland annat massiva brädor eller stavar alternativt lamellimmade brädor. Lamellbrädor läggs ofta flytande ovanpå det bärande undergolvet eller, vid en renovering, på befintlig golvbeläggning. Det finns trägolv som är industriellt färdiglackerade. Andra levereras obehandlade för valfri ytbehandling till exempel med lut, såpa, olja eller klarlack.
En vanlig uppbyggnad av ett golv på träbjälklag är undergolv av 22 mm golvspånskiva Typ P6, mellanlägg och 10-15 mm lamellbrädor.
Massiva brädor eller stavar bör skruvas eller spikas mot underlaget. Som mellanlägg, för undvikande av missljud, används grålumppapp, alternativt skumplastfilm eller dylikt. Det finns även speciella mellanlägg som ger förbättrad stegljudsisolering.
Icke bärande lamellbrädor – flytande golv– tillverkas med tjocklek 14 mm och i många olika träslag. Även tunnare varianter förekommer. Massiva brädor finns med samma tjocklek som lamellbrädor men utbudet av träslag är mer begränsat.
Stavar av massivt trä tillverkas i ett flertal träslag, företrädesvis hårda, såsom ek eller tropiska träslag. De är avsedda att mönsterläggas på ett plant och spikbart bärande undergolv, till exempel underlagsspont eller golvspånskiva med mellanlägg av grålumppapp eller dylikt.
Stegljudsegenskaper
Ett träbjälklag utan beläggning har i sig själv bättre högfrekvensisolering för stegljud än ett rågolv av betong. Golvbeläggningar får därmed lägre förbättringstal på ett träbjälklag än på ett betonggolv. Typiska värden för bra stegljudsbeläggning är ett stegljudsförbättringstal på 15–21 dB mätt på betonggolv men bara 2–4 dB mätt på träbjälklag. Det är då endast standardfrekvensområdet 100–3 150 Hz som bedöms.
Golvbeläggning (till exempel plast- eller linoleummatta) kan levereras antingen med mjuk baksida eller med ett dämpande skikt för att öka stegljudsdämpningen. Skiktet verkar fjädrande vid högre frekvenser och reducerar kraften från hammarapparaten vid mätning av stegljudsnivån. Det är viktigt att resonansfrekvensen är låg. Vanligtvis är resonansfrekvensen för bra golvbeläggningar dock inte lägre än cirka 250 Hz.
Tunna parkettgolv/laminatgolv bör ha ett dämpande underlag (skumplast, kork eller liknande) för att ge en viss stegljudsförbättring. Detta ger en dubbelkonstruktion där hålrumsresonansen ofta leder till en markant försvagning av luftljudsisoleringen. Normalt ökar stegljudsnivån på ett likartat sätt i samma frekvensområde. Enkla överslagsberäkningar visar att med typisk parkettjocklek (7–15 mm) och ett dämpande skikt (3 mm expanderande skumplast) blir resonansfrekvensen omkring 300–400 Hz.
Golvbeläggningen kan inte ge något tillskott till lågfrekvent stegljudsdämpning eftersom effekten först kommer vid 250–400 Hz. Golvbeläggning och golv med mjukt dämpande skikt kan däremot ge en bra effekt i mellan- och högfrekvensområdet. För de typer av träbjälklag som här behandlas är behovet av ytterligare dämpning högst begränsat i detta frekvensområde.
| Princip | Beskrivning |
| Tilläggsmassa på undergolvet | 25 mm avjämningsmassa (gipsbetong eller liknande) eventuellt på en gummimatta |
| 50 mm betongskikt på undergolvet, avjämning och golvskivor | |
| 50 mm torr sand mellan träläkt, golvskivor | |
| 30 mm torr sand i honeycomb-celler, golvskivor | |
| Ökad massa och/eller förstyvning av undergolvet | Korrugerade stålplattor med två lager fastskruvade golvgipsskivor |
| 38 mm spånskiva och 13 mm golvgipsskiva | |
| Nedkortat centrumavstånd mellan balkar till 300 mm eller 400 mm | |
| Plattor på elastiska dämpande skikt (vibrationsisolerat golv) | 36 mm porösa träfiberskivor, golvskivor |
| 25 mm styva mineralullsskivor, golvskivor | |
| 50 mm markskivor av mineralull, 50-80 mm pågjutning av betong |
Tabell 1. Översikt över metoder för tilläggskonstruktioner i golv.
