Tak – form, material och konstruktion

Formen väljs med hänsyn till en rad faktorer, såväl tekniska och ekonomiska som estetiska. Ofta förekommande takformer är sadeltak, mansardtak, valmat tak, pulpettak, motfallstak, cylindriskt tak och flackt tak.

Bild 1. Olika takformer

• Sadeltak – den vanligaste takformen för hus med trätakstolar. Ett brant sadeltak ger möjlighet att inreda vindsutrymmet.
• Mansardtak – ett sadeltak med två olika taklutningar inom de båda takfallen (brutet tak). Mansardtak förekommer ofta på äldre trähus.
• Valmat tak – ett sadeltak med avskurna gavelspetsar.
• Pulpettak – tak med ensidigt takfall. För bredare byggnader utförs pulpettak av praktiska skäl med liten lutning.
• Motfallstak består av takytor som lutar in mot en låglinje. Avvattning sker oftast med invändiga avlopp.
• Cylindriskt tak har en cylinderkrökt takyta i husets längdriktning. Takformen är vanlig på hus med bågkonstruktion.
• Flacka tak har en taklutning 1:100–1:16 eller 0,6°–3,6°. Denna takform är vanlig på högre hus och förses ofta med krön.

Takkonstruktioner kan dessutom utformas med de lutande takytorna fogade till varandra på olika sätt. Sådana sammanfogningar uppkommer vid vinkelbyggnader och uppbyggnader på tak, till exempel takkupor. Sammanfogningen kräver särskilda lösningar i såväl de bärande som de klimatskyddande systemen. Tak kan utformas med olika nockar, veck, hörnor och övergångar från delar med god lutning till flacka partier. Resultatet blir många detaljlösningar. Om en enklare takform kan väljas ger den färre detaljlösningar och mindre risk för läckage.

Med träkonstruktioner kan man skapa ovanliga takformer, till exempel plana polygonytor eller dubbelkrökta ytor.

Samspel form – material – konstruktion

Samspelet form – material – konstruktion kan belysas med utformningen av ett sadeltak med takpannor. Ofalsade tegelpannor fungerar av erfarenhet tillfredsställande vid en minsta lutning 1:2,5 (cirka 22°). Takstolarna som bär taket får då en passande form och en lämplig konstruktionshöjd. Vindsutrymmet kan utnyttjas till bostadsändamål eller förvaring. Denna takkonstruktion är funktionell och därför vanlig i småhus.

Bild 2. En utbyggnad i vinkel av ett småhus för till exempel en veranda kan täckas med vanliga fackverkstakstolar. För den del av verandataket som går in över det ursprungliga huset används uppstolpade takstolar.

Taklutningar och taktäckning

Tak med lutning > 1:4 (cirka 14°) kallas branta tak, tak med lutning < 1:4 (cirka 14°) låglutande tak och tak med lutning ≤ 1:16 (cirka 4°) flacka tak. Tak med mindre lutning än 1:40 (cirka 1,4°) ska från fuktsynpunkt betraktas som terrasstak. Terrasstakets vattentäta skikt ska ha lutning > 1:100 (cirka 0,6°).

Taklutningar
Lutnings­förhållande	Lutningsvinkel
1:1	45°
1:1,5	c:a 34°
1:2	c:a 27°
1:2,5	c:a 22°
1:3	c:a 18°
1:4	c:a 14°
1:8	c:a 7°
1:10	c:a 6°
1:16	c:a 4°
1:20	c:a 3°
1:40	c:a 1,5°
1:100	c:a 0,5°
1: > 100	0°

Tabell 1. Taklutningar – lutningsförhållande och vinkel.

Val av taktäckningsmaterial begränsas av taklutningen. I tabell 2 anges minsta tillåtna taklutning för några vanliga taktäckningsmaterial. Särskilda förutsättningar beträffande underlag och montering kan gälla för olika lutningar.

Minsta lutning för några taktäckningar
Taktäckningsmaterial	Minsta lutning
	a:b	vinkel α
Takpannor av tegel, falsade	1:4	(c:a 14°)
Takpannor av tegel, ofalsade	1:2,5	(c:a 22°)
Takpannor av betong, falsade	1:4	(c:a 14°)
Tätskiktsmatta, skyddsbelagd, enlagstäckning 1)	1:20	(c:a 3°)
Tätskiktsmatta, skyddsbelagd, tvålagstäckning 1)	1: > 20	(< 3°)
Plan plåt, förzinkad, enkelfalsad	1:3	(c:a 18°)
Plan plåt, förzinkad, dubbelfalsad	1:10	(c:a 5,7°)
Plan plåt, koppar, dubbelfalsad	1:10	(c:a 5,7°)
Profilerad plåt, utan tätningsband i överlapp	1:4	(c:a 14°)

¹⁾ Vid täckning med tätskiktsmatta på träunderlag ska detta vara täckt med byggkvalitet lägst YAM 2000.

Tabell 2. Minsta tillåtna taklutning för några taktäckningsmaterial.

Bild 3. Taklutning anges som förhållandet b/a eller vinkeln α.