Den stående träpanelen är känslig för fuktskador eftersom en stor andel nedåtvänt ändträ exponeras för till exempel regnstänk från marken. Att stående panelbrädor dominerar torde vara kopplat till aktuell produktionsteknik men även ha kulturella och byggnadshistoriska orsaker. En stående panel är lätt att utföra med nuvarande elementbyggmetoder för småhus.
Stående panel med lockläkt
Lockläktspanel var den vanligaste vertikala panelen i Sverige fram till 1970-talet då lockpanelen (timmermanspanelen) blev vanlig även på bostadshus. Lockläktspanel upplever emellertid en renässans på senare tid. Lockläktspanelen, som fästs på ett horisontellt bärverk – spikläkt – kräver i regel luftning även i vertikalled. Tidigare har man ansett att springorna mellan panelbrädorna svarar för denna luftning. På senare tid har man fört ut spikläkten från stommen genom att använda luftningsläkt. Det har även fördelen att vatten som tränger in bakom lockläkten inte kan bli stående på spikläkten och tränga in i väggen. Ett alternativ för att undvika att vatten tränger in i väggen, är att utforma spikläktens översida lutande ut mot panelen.
En ovanlig, men inte desto mindre intressant, variant av lockläktspanel är den omvända lockläktspanelen. Bottenbrädor ges samma dimension som lockläkt men monteras här mot spikläkten. Locket utgörs av en bräda med dimension som en vanlig panelbräda. På samma sätt som redovisas för lockpanelen (timmermanspanelen), klaras den vertikala luftningen av spalten bakom lockbrädorna. En vertikal luftningsläkt bakom spikläkten förbättrar dock luftningen ytterligare.
Se till att utforma konstruktionen så att avrinning av regnvatten underlättas.
Bild 1. En traditionell paneltyp är lockläktspanel med läkt som ofta är profilerad med hålkäl. För att ge väggfältet ett mer livfullt uttryck varieras ofta panelbrädornas eller lockläktens bredd.
Bild 2. Omvänd lockläktspanel kan användas för att ge fasaden ett annorlunda uttryck.
Stående panel med lockbrädor
Lockpanel (timmermanspanel) är i dag en mycket vanlig träpanel i Sverige. Orsaken är främst att den är enkel att montera, och att en enda brädtyp kan användas både som lockbräda och bottenbräda. För att åstadkomma en fasad med större variation tillämpas varierande bredd på bottenbrädor och lockbrädor. Luftningen av panelen i vertikalled säkerställs genom hålrummet mellan bottenbrädorna. Luftningen kan förbättras ytterligare med en vertikal luftningsläkt, som för ut spikläkten från stommen. Det medger en obruten vertikal luftspalt närmast bärverkets vindskydd och värmeisolering, som panelen ska skydda.
Bild 3. Lockpanel, även kallad timmermanspanel, innehåller lockbrädor och bottenbrädor, vanligen med samma breddmått.
Stående profilerad panel
Stående falsad panel eller spontad panel ger en förhållandevis regntät fasadbeklädnad. Luftning åstadkoms genom montering av vertikal luftningsläkt bakom den horisontella spikläkten. Falsade panelbrädor går förhållandevis snabbt att sätta upp.
Under vissa perioder har stående spontad panel använts som underlag (bottenbrädor) för lockläktspanel. I dag ger denna paneltyp arkitekten stor frihet att skapa rustika fasader, till exempel genom att variera lockläktens bredd och tjocklek utan att behöva täcka de enskilda brädfogarna.
Bild 4. Falsad spårpanel med raka kanter.
Okantad panel
Okantad panel, ibland kallad panelbrädor med vankant, användes tidigare ofta på lador, uthus, bodar och liknande. Panelen ger ett rustikt utseende åt byggnaden. Okantad panel konstrueras på samma sätt som lockpanel med det undantaget att panelbredden varierar starkt inom en leverans och att panelbrädorna har koniska mått. De behöver därför vändas med omväxlande bredända mot smalända. Paneltypen är relativt ovanlig men kan beställas.
Falsad spårpanel
Bild 5 och 6. Falsad spårpanel med fasade kanter har en falsad panelbräda med fasade kanter mot utsidan. Den ger en stark karaktär åt själva fogen och förstärker vertikalalverkan i fasaden.
Utformning, montering och skarvning
Några detaljer i den konstruktiva utformningen som man särskilt bör uppmärksamma för att försäkra sig om en beständig fasad kan formuleras i följande grundregler (gäller såväl stående som liggande panel):
- Med en luftspalt mellan panel och vattenavvisande vindskydd fungerar ytterväggen enligt tvåstegsprincipen, det vill säga det vatten som trots allt tränger igenom det yttre skyddet hindras av det inre skyddet att nå väggkonstruktionen. Vid sockel och över fönster behövs särskild vattenavledning av till exempel sockelbeslag respektive droppbleck. Vid skarvar mellan olika våningar eller element kan även fasadlister behöva monteras. Tidigare användes offerbrädor – brädor som lätt kunde bytas ut. Numera används plåtbeslag vid känsliga anslutningar.
- Uppåtvända ändträytor bör täckas. Fria uppåtvända träytor kan lutas så att vattnet rinner av.
- Nedåtvända ändträytor ska utformas så att de kan ytbehandlas och underhållas.
- Panelen avslutas lämpligen ≥ 200 mm över mark.
- Panelbrädor bör varken vara för breda eller för tunna. I bägge fallen finns det risk för svällning, krympning, kupning och sprickbildning.
- Panelbrädorsframsida och kantsidor bör vara industriellt grundbehandlade eller grundbehandlas på plats före montering.
- Skarvning av panelbrädor på plats bör i möjligaste mån undvikas. Stora längder kan erhållas genom användning av fingerskarvat virke. Bild med förslag till lösning om man ändå måste skarva visas här.
- Brädor ska fästas på ett sådant sätt att virket inte spricker och infästning ska inte utföras genom två brädor som måste kunna röra sig inbördes. Infästning nära ändträ är alltid riskabelt. Huvud på fästdon ska ligga jämnt med brädans yta, varken djupare eller högre.
- Träpanel bör efter uppsättning kontrolleras så att den är fri från sprickor och hål.
Bild 7 och 8. Stående lockpanel respektive stående panel med lockläkt består av bottenbrädor och lockbrädor respektive lockläkt. Bottenbrädan fästs med en spik eller skruv i centrum. Lockbrädan fästs med två spikar eller skruvar som inte går igenom bottenbrädan. Lockläkten fästs med en spik eller skruv i centrum.
Bild 9. Stående panelbrädor kan skarvas över längsgående droppbleck. Blecket monteras mot vindskyddsskivan, under spikläkten. Spikläktens läge anpassas så att fästavstånd från brädänden blir ≥ 100-150 mm. Vid avstånd mindre än 150 mm är det lämpligt att förborra för fästdonen för att motverka sprickbildning i brädänden. Avståndet mellan brädände och droppbleck bestäms av möjligheten att måla ändytan. Avståndet bör vara minst 25 mm mellan brädände och droppbleck.
