Det finns även en klassindelning för hela byggnader som styr vilka krav som gäller framförallt beroende på utrymningsmöjligheterna och hur stor risken är för allvarliga personskador om en brand skulle uppstå. Faktorer som byggnadens storlek, antalet våningar och vad den ska användas till, exempelvis bostäder, påverkar byggnadens brandtekniska klass.
Om risken för personskador är mycket stor kräver myndigheterna att byggnaden ska vara brandsäker, det vill säga utförd i byggnadsklass Br 0 eller Br 1. För andra byggnader kräver man brandhärdigt utförande, det vill säga klass Br 2. För de flesta enplansbyggnader räcker dock klass Br 3 med de lägsta kraven.
Konstruktionselement
Bärande konstruktioner ska, enligt de nationella föreskrifterna, utformas och dimensioneras så att säkerheten mot brott är betryggande även vid brandpåverkan. Man kan visa att kravet är uppfyllt genom att beräkna bärförmågan under realistiska förutsättningar beträffande till exempel temperaturförloppet (så kallat naturligt brandförlopp).
För träkonstruktioner är beräkningsmetoder för dessa ej tillräckligt utvecklade för att kunna användas i praktiken. Därför använder man en förenklad schablonmetod där temperatur-tidkurvan följer ett givet samband (standardbrand). Bärverket byggs då upp av brandtekniskt klassificerade delar dimensionerade för standardbrand av olika varaktighet enligt de nationella föreskrifterna.
Brandteknisk klass för bärande eller avskiljande byggnadsdelar oavsett material anges med beteckningar som R15, R30, R60 och så vidare, eller EI30, EI60 och så vidare där R betyder bärförmåga, E integritet (täthet med avseende på brandgaser och flammor) och I isolering med avseende på temperaturhöjning på den icke brandutsatta sidan. Siffrorna anger den tid i minuter som byggnadsdelen förmår motstå brandpåverkan från en standardbrand, utan att förlora sin bärande eller avskiljande funktion. En bärande avskiljande vägg kan till exempel behöva uppfylla kravet REI60, det vill säga behöva motstå en standardbrand under en timme enligt kriterierna med avseende på alla tre kraven.
Balkar och pelare av limträ ingår vanligtvis i byggnadsdelar som ska vara både bärande och avskiljande. Ofta är limträelementen synliga och de kommer då också att utgöra en del av byggnadens tak- eller väggytor. Vad gäller den bärande och avskiljande funktionen får balkar och pelare i alla typer av byggnader, även flervåningshus, utföras av limträ, däremot kan krav på ytskikt i vissa utrymmen innebära begränsningar.
Ytskikt
Ytskikt definieras som den yttre delen av en byggnadskonstruktion som kan bli exponerad i en brands tidiga skede och ytskiktsklassen betecknar förmågan att hindra eller fördröja övertändning och rökutveckling. Ytskiktet kan vara en obehandlad träyta, men om den är ytbehandlad ingår till exempel färg eller lack. För europeiska klasser för ytskikt, så kallade euroklasser, se tabell 19. Klasserna har beteckningar A1 – F med tillägg för rök- och droppklasser, som dock normalt inte är avgörande för materialvalet. De europeiska klasserna motsvarar i stort sett de tidigare svenska klasserna I, II eller III, se tabell 19. Klass B är den högsta klass som kan uppnås för brännbara produkter och klass D motsvarar egenskaperna hos obehandlad träpanel.
Limträ har generellt visats uppfylla kraven för klass D-s2,d0 enligt den harmoniserade produktstandarden för limträ SS-EN 14080, se tabell 19. I de nationella föreskrifterna ges inga detaljerade krav på ytskikt utom när det gäller utrymningsvägar. I rådtext sägs emellertid att takytor i brandsäkra byggnader (klass Br 0 och Br 1) bör ha ytskikt som motsvarar klass B och väggytor i klass C. Brandhärdiga byggnader (klass Br 2) bör ha ytskikt klass C i tak och klass D på vägg. För takytor rekommenderas i båda fallen underlag av obrännbart material eller så kallad tändskyddande beklädnad, till exempel gipsskiva eller annat obrännbart skivmaterial.
Krav på ytskikt av högre klass än klass D (obehandlat trä) kan tillgodoses genom att man väljer något typgodkänt färgsystem. Såväl genomsynliga som täckande alternativ finns. Däremot kan naturligtvis inte krav på underlag av obrännbart material eller tändskyddande beklädnad uppfyllas för de delar av en tak- eller väggyta som består av synligt limträ.
I praktiken förekommer ofta flera material med sinsemellan olika brandegenskaper inom samma tak- eller väggyta. Det kan då vara svårt att avgöra om normens krav på ytskiktsklass är uppfyllt. En vanlig situation är att man vill ha limträstommen helt eller delvis synlig i ett utrymme där de nationella föreskrifterna kräver ytskikt klass B eller C på obrännbart underlag.
För närvarande är kunskapen otillräcklig om hur en delvis brännbar yta fungerar med avseende på flamspridning och övertändning. Det är dock uppenbart att små exponerade limträytor på stort avstånd från varandra inte nämnvärt påverkar den brandtekniska funktionen hos en i övrigt obrännbar yta. I anslutning till ovan nämnda råd beträffande ytskiktsklass anges i de svenska föreskrifterna, Boverkets byggregler, BBR följande:
”För mindre byggnadsdelar kan ytskikt utformas i lägre ytskiktsklass, dock lägst brandteknisk klass D-s2,d0.” Detsamma gäller för små rum i de fall ytskiktet inte påverkar utrymningssäkerheten i byggnaden. Myndigheterna har vid sin bedömning vanligen utgått från att ytskiktsklassen hos en obrännbar bjälklagsplatta (till exempel bärande träullselement) upplagd på obehandlade limträbalkar inte påverkas om den exponerade bruttoarean (summan av för brand utsatta ytor) inte överstiger 20 procent av golvarean. Balkar som är ytbehandlade till klass B kan godtas generellt.
Installation av en automatisk sprinkleranläggning kan möjliggöra så kallade tekniska byten. Det innebär att ett passivt brandskyddssystem, exempelvis en brandklassad konstruktion, ersätts med ett aktivt system som sprinkler. Bland annat kan krav på ytskiktsklass reduceras vid installation av sprinklersystem. Det finns även avancerade modeller, till exempel genom så kallad Fire safety engineering, för dimensionering av enskilda byggnader där klassificering ger alltför onyanserade lösningar.
Tabell 19 Europeiska ytskiktsklasser enligt SS-EN 13501-1
| Brandklass | Rökklass | Droppklass | Äldre svensk klass | Exempel på produkter |
| A1 | – | – | Obrännbart | Sten, betong |
| A2 | s1 – s3 | d0 – d2 | Obrännbart | Gipsskivor, mineralull |
| B | s1 – s3 | d0 – d2 | Klass I | Brandskyddat trä |
| C | s1 – s3 | d0 – d2 | Klass II | Tapeter på gipsskivor |
| D | s1 – s3 | d0 – d2 | Klass III | Trä, limträ och träbaserade skivor |
| E | – | – | Oklassat | Vissa plaster |
| F 1) | – | – | Oklassat | Vissa plaster |
1) Uppfyller inte klass E och får inte användas i byggnader enligt Boverkets Byggregler, BBR.
Tabell 20 Europeisk ytskiktsklass för limträ enligt produktstandarden SS-EN 14080
| Material | Minimidensitet, medelvärde (kg/m3) |
Minimitjocklek (mm) |
Klass |
| Limträ | 380 | 40 | D – s2, d0 |
Figur 94 Limträbalkars yta kan vara upp till 20 procent av golvarean utan krav på behandling för att uppnå högre ytskiktsklass än europeisk klass D.
Parkeringshus med stomme av limträ och korslimmat trä, KL-trä, Ekorren, Skellefteå.
