Livstångslasterna är ofta mycket stora, vilket kan medföra svårigheter att utforma lämpliga förband. Livstängerna placeras vanligtvis så att diagonalerna är tryckta, så kallade Howes fackverk, se figur 8.3 a), eller dragna, så kallade Pratts fackverk, se figur 8.3 b) eller alternerande tryckta och dragna, så kallade Warrens fackverk, se figur 8.3 c).
Fördelen med tryckta diagonaler framför dragna är att förbanden mellan diagonalerna och ramstängerna är förhållandevis enkla att utföra, eftersom en del av kraften kan överföras med hjälp av kontakttryck. Nackdelen är att de relativt långa tryckta diagonalerna är benägna att knäckas. Pratts fackverk har fördelen att de också kan stödas vid överramens ändar, som visas i figur 8.3 b). Det betyder att fackverkets tyngdpunkt ligger nedanför linjen mellan de två upplagen. Detta förenklar montage, eftersom fackverkets egentyngd balanserar dess eventuella skevhet.
Parallellfackverk utformas ofta med en överhöjning som motsvarar ungefär hela nedböjningen förorsakad av egentyngden plus halva nedböjningen förorsakad av huvudlasten som till exempel snölasten.
Figur 8.3 Exempel på parallellfackverk.
a) Tryckta diagonaler, så kallade Howes fackverk,
b) dragna diagonaler, så kallade Pratts fackverk,
c) alternerande tryckta och dragna diagonaler, så kallade Warrens fackverk.
