Att identifiera de olika stagande elementen underlättas om deras position i förhållande till både manteln (sidoväggar, gavelväggar och tak) och byggnadens huvudriktningar, längdriktning och tvärriktning, studeras. För byggnaden i fråga kan fyra olika stagande delar skiljas åt, se figur 13.5:
- Stagning i långsidorna (A).
- Stagning i takets tvärriktning (B).
- Stagning i gavelväggarna (C).
- Stagning i takets längdriktning (D).
De stagande elementen kan placeras på olika sätt i en byggnad; figur 13.6 visar några av de vanligaste sätten. Om man antar att taket är stabilt i sitt plan, finns tre allmänna villkor för var i väggen de stagande konstruktionsdelarna ska placeras så att byggnaden blir stabil mot horisontella laster:
- Väggstagningen ska kunna stå emot horisontella krafter i tre olika riktningar i planet.
- Dessa tre riktningar ska inte mötas i samma punkt.
- Åtminstone två av de tre riktningarna ska inte vara parallella med varandra.
Det är uppenbart att stagningens huvudsakliga uppgift är att stabilisera konstruktionen. Mera detaljerat har stagningen tre uppgifter, nämligen:
- Överföra horisontella laster, se avsnitt 13.3.1.
- Begränsa deformationer i sidled, se avsnitt 13.3.2.
- Förbättra bärförmåga vid knäckning och vippning, se avsnitt 13.3.3.
Figur 13.5 En enkel industribyggnads stagande konstruktionsdelar.
Figur 13.6 Exempel på stabila och instabila konstruktioner.
