Pågående bygge med fackverkstakstol.
Lastfall A: Snö betraktas som huvudlast. Övriga laster är nyttig last och egenlast.
\(R_{\mathrm{d}}=R_{\mathrm{g}}+R_{\mathrm{s}\mathrm{n}\ddot{\mathrm{o}}\mathrm{,d}}+R_{\mathrm{N}\llcorner,\mathrm{d}}\)
där:
Rg
är upplagsreaktion av egenlast.
Rsnö,d
är upplagsreaktion av snölast.
RNL,d
är upplagsreaktion av nyttig last.
Lastfall B: Snö betraktas som huvudlast. Övriga laster är nyttig last, egenlast och vindlast.
\(R_{\mathrm{d}}=R_{\mathrm{g}}+R_{\mathrm{s}\mathrm{n}\ddot{\mathrm{o}}\mathrm{,d}}+R_{\mathrm{vind,red,d}}+R_{\mathrm{N}\llcorner,\mathrm{d}}\)
där:
Rvind,red,d
är upplagsreaktion av reducerad vindlast.
I beräkningar används dominerande vindlast, qv,d, för den yta som ska uppta vindlasten. Lastfallet ska kontrolleras för vind mot gavel respektive långsidor.
Lastfall C: Egenlast betraktas som huvudlast.
\(R_{\mathrm{d}}=R_{\mathrm{g}}\)
Lastfall D: Vindlast betraktas som huvudlast. Övriga laster är nyttig last, egenlast och snölast. Används i de fall när ingen hänsyn behöver tas till utböjningen e0 = l ⁄ 500:
\(R_{\mathrm{d}}=R_{\mathrm{g,red}}+R_{\mathrm{vind,d}}+R_{\mathrm{sn}\ddot{\mathrm{o}}\mathrm{,d}}+R_{\mathrm{NL,d}}\)
där:
Rg,red
är upplagsreaktion av reducerad egenlast.
Rvind,d
är upplagsreaktion av vindlast.
Lastfallet ska kontrolleras för vind mot gavel respektive långsidor.
Beräkning av krafter i dragband
Dragbandets funktion är att stabilisera takkonstruktionen. Vid vindsug verkande på gavlar tas lasten upp direkt av närmast liggande dragband. Vid vindtryck verkande på gavlar förs lasten vidare till verksamt dragband via takläkt eller kortlingar. Lasterna förs sedan ner till takfot, se figur 5.16. Det innebär att dragbanden men även nockbalk ska kunna ta upp laster från vind och laster på grund av lutande takstolar. Nockbalken ska också kunna överföra de inre krafterna från takstolar eller parallellfackverk.
Figur 5.16 Infästning vid takfot.
Nedre infästningen av parallellfackverket görs till hammarband och bärande vägg. Vid vindtryck mot gavel kommer all last att föras vidare via kortlingar och vanligtvis kan lasten fördelas över samtliga parallellfackverk. Detsamma gäller för vindsug under förutsättningen att avväxlingsbalk eller läkt kan överföra lasterna till samtliga parallellfackverk. De olika krafter som uppkommer vid infästningen av ett parallellfackverk visas i figur 5.16.
Dragbandets nedre del förankras i en tvärgående regel och lasten förs ner till underliggande vägg. Infästningen till vägg måste dimensioneras för dragbandets vertikala komposant och det moment som uppkommer eftersom kraftcentrum är placerat på annan nivå.
Laster på grund av förlängning av dragband
Vid infästning cirka 1,5 meter nedanför nock gäller att ett dragband av stål som är fullt utnyttjat kommer att få en förlängning av 0,5 mm/m. Förskjutningen av parallellfackverkets utkragande del i nock blir vanligtvis större än dragbandets bidrag på grund av geometrin och vanligt förekommande är 10 – 20 mm. Maximal förskjutning uppkommer när vindlasten är som störst och är dimensionerande men det betyder också att övriga laster i lastfallet är reducerade. Det innebär att lasttillägget för nockförskjutningen blir liten. Vid en förlängning över 5 mm börjar nockförskjutningen ha en viss inverkan men i jämförelse med uppställningstoleranser är den liten, så i praktiken kan dragbandsförlängningen bortses ifrån.
