Limträtekniken gör det möjligt att tillverka mycket stora konstruktionselement. I Norden finns fabriker som har kapacitet att producera 60 m långa balkar. Normalt kan man komma upp i tvärsnittsmått på 215x2 000 mm. Limträ tillverkas enligt SS-EN 386 Och kännetecknas av högt brandmotstånd. Förkolningshastigheten är cirka 40 mm/tim. Detta innebär att limträ beter sig bättre vid brand än betong och oskyddat stål. Den vanligaste limträkvaliteten betecknas CE L40c. Denna kvalitet finns som lagervara i längder upp till 15 m.
Den äldsta typen av träbaserade konstruktionselement är limträ. Det första patentet för en limningsprocess för sågat virke tilldelades Otto Hetzer 1906. Limträ består av flera (minst två) lameller (fingerskarvade sågade brädor) bundna tillsammans med någon typ av lim. Lamellerna är alla orienterade med sin huvudsakliga fiberriktning i den färdiga limträbalkens axiella riktning. Normala raka limträbalkar i Sverige består av 45 mm tjocka lameller. Limträ kan antingen vara homogent eller tillverkas för att passa de dimensionerande spänningarna i balken, med lameller av högre hållfasthet i balkens yttre områden där större spänningar förväntas uppträda. Denna limträtyp kallas kombinerat limträ.
Bild 1. Hållfasthetsklasser för limträ.
Olika limträtvärsnitt som visualiserar de olika hållfasthetsklasserna GL30h (homogent limträ), GL30c (kombinerat
limträ), GL28hs (klyvsågat homogent limträ) och GL28cs (klyvsågat kombinerat limträ).
Limträ i hållfasthetsklasserna GL28hs och GL28cs tillverkas genom klyvsågning av bredare tvärsnitt.
Raka limträbalkar tillverkas i en högmekaniserad process. Den normala processen inleds med sågning och torkning av lamellerna. För limningsprocessen torkas lamellerna till en fuktkvot mellan 6 och 15 %, varefter alla lamellerna hållfasthetssorteras. Lamellerna, får ha högst 5 % skillnad i fuktkvot, fingerskarvas till korrekt lamellängd. Lamellerna hyvlas och därefter appliceras lim på flatsidorna. I Sverige är det vanligast använda limmet en typ av melaminurea- formaldehyd (MUF). I en del särskilda tillämpningar används dock fortfarande fenolresorcinol- formaldehyd (PRF). Brädorna läggs upp i en press där limmet härdar under särskilt tryck och i en specificerad temperatur och därefter hyvlas balkarna till rätt slutlig dimension samt eventuellt förses med ett vaxlager för att skydda dem mot fukt. Den mekaniserade produktionsprocessen omfattar även kvalitetskontroll genom regelbundna hållfasthetskontroller av fingerskarvar och delamineringsprov av limfogen.
Bild 2. Tillverkningsprocessen för raka limträbalkar.
Balkarna kan även tillverkas som krökta balkar, antingen en liten överhöjning för att minimera nedböjning, eller som en krökt balk. De krökta balkarna tillverkas vanligen av tunnare lameller och tvingas till den önskade krökta formen innan limmet härdar. Försök har visat att limträ i medeltal inte är mycket starkare än solida balkar av samma dimensioner, men att hållfasthetsvariationen är mindre. Den låga variabiliteten förklaras ofta med lamineringseffekter, det vill säga genom att dela det solida trämaterialet i mindre stycken och limma ihop dem i slumpmässig ordning, så fördelas områden med virkesfel och låg hållfasthet jämnare och varje virkesfel ger en mindre tydlig effekt.
Bild 3. Fördelningsfunktion för hållfasthet för limträbalkar och konstruktionsvirke.
Det allra vanligaste brottet hos en limträbalk utsatt för böjning är dragbrott parallellt med fibrerna i den yttre lamellen, ofta initierad i en kvist eller en fingerskarv. En annan typ av brott som kan uppstå är skjuvbrott. Sprickor kan uppträda längs fibrerna på grund av torkningseffekter och en del forskare hävdar att detta reducerar skjuvkapaciteten hos balkarna medan andra forskare inte håller med om denna slutsats. Höga dragspänningar vinkelrätt mot fibrerna behöver beaktas, särskilt i krökta balkar och balkar med hål och urtagningar.
