Trä har ett relativt gott motstånd mot inte allt för starka syror och vid måttliga temperaturer. Vid högre temperaturer ökar korrosionsangrepp på trä ganska väsentligt. Mot alkaliska ämnen är motståndet sämre. Redan ganska svaga koncentrationer kan framkalla att materialets hållfasthet försämras. Barrträsorter är dock beständigare än lövträsorter både mot syror och alkaliska ämnen.
Densiteten är inte avgörande för beständigheten. Ofta är lätta barrträsorter mer motståndskraftiga i luft och vatten än tunga lövträslag. I regel har kärnveden bättre beständighet än splintveden, därför att den innehåller eteriska oljor, hartser, färg och garvämnen.
Vid kemiska angrepp är trä motståndskraftigt inom pH-intervallet 3-10. Samtidigt har temperatur, koncentration, tid och träslag betydelse. Mot alkaliska angrepp av ammoniak (NH3) och natriumhydroxid (NaOH), upp till en koncentration av 5 %, är våra barrträslag (furu, gran och lärk) väl beständiga. Rödbok och lönn är ganska beständiga medan poppel, ek och lind har dålig motståndskraft.
Resultat av en undersökning där några träslag utsattes för alkaliska angrepp av ovan nämnda 5-procentiga lösningar under fyra veckor visar att böjhållfastheten i barrträstavar minskar ca 10 % i ammoniaklösning och 30 % i natriumhydroxid. I lövträstavar var motsvarande minskning 50 % respektive 70 %, se tabell 1.
Tabell 1. Procentuell ändring av böjhållfastheten hos trä orsakad av syraangrepp i 4 veckor. F. Kollman 1960.
| Träslag | Böjhållfasthet i procent (%) efter alkaliskt angrepp av femprocentig | |
| 5 % koncentration NH3 | 5 % koncentration NaOH | |
| Lärk | 97 | 75 |
| Furu | 90 | 66 |
| Gran | 87 | 60 |
| Bok | 56 | 31 |
| Ek | 52 | 31 |
| Lind | 48 | 31 |
Mot syror har trä god beständighet. Först vid ett pH-värde lägre än 2 börjar nedbrytningen av fibrerna. Som jämförelse kan nämnas att betong och stål börjar skadas redan vid pH 5.
Resultat av liknande undersökningar med syror visar att endast femprocentig saltsyra av utvalda syror har en viss hållfasthetsnedsättande inverkan på trä. Lövsorterna är lite känsliga även för femprocentig salpetersyra, se tabell 2. Speciellt motståndskraftiga mot syror är lärk och teak.
Tabell 2. Procentuell ändring av böjhållfastheten hos trä orsakad av syraangrepp i 4 veckor. F. Kollman 1960.
| Träslag | Böjhållfasthet i procent (%) efter syraangrepp av femprocentig syralösning av | ||||
| Ättiksyra | Mjölksyra | Salpetersyra | Saltsyra | Svavelsyra | |
| Lärk | 100 | 100 | 100 | 87 | 100 |
| Furu | 100 | 100 | 85 | 87 | 100 |
| Gran | 100 | 100 | 100 | 85 | 100 |
| Bok | 100 | 100 | 80 | 71 | 100 |
| Ek | 100 | 100 | 78 | 70 | 100 |
| Lund | 100 | 97 | 76 | 63 | 95 |
Allmänna kommentarer beträffande trämaterialets beständighet mot syror
- Kromsyra – dålig beständighet.
- Ättiksyra – beständighet även upp till 80-procentig koncentration under lång tid.
- Garvsyra, mjölksyra, salicylsyra och citronsyra – mycket beständigt.
- Kolsyra – mycket beständigt (däremot blir järn fort förstört).
- Salpetersyra – femprocentig lösning tål endast cypressen, i 25-procentig lösning och även i varm salpetersyra förstörs trä.
- Saltyra – 5-procentig lösning påverkar praktiskt taget inte svenska barrträsorter. Även teak och cypress är beständiga. I 25-procentig lösning blir lönn och ek snabbt spröda medan furu, gran och cypress tål den.
- Klorzinksaltsyra – Angriper trä i ångform.
- Svavelsyra – 20-procentig lösning skadar ek men inte teak.
Salter
Neutrala salter påverkar inte träet. Hygroskopiska salter i hög koncentration kan ”suga ut” fuktighet ur trä så att eventuella behållare och rör av trä kan bli otäta.
Natriumsaltlösningar kan angripa lönn och sodalösningar kan skada alla träslag.
Träets påverkan på andra material
Trä kan själv vara anledningen till korrosion av andra material. Hög luftfuktighet och hög temperatur kan för vissa träslag leda till utsöndring av korrosiva substanser. Exempelvis så rekommenderas varmförzinkad spika, skruv och beslag i utvändiga konstruktioner av trä. Vid extra utsatta lägen eller vid särskild ytbehandling rekommenderas rostfri syrafast infästning och beslag.
För mer information om rekommenderad infästning och beslag för konstruktioner i trä, läs här.
Användning av trä i korrosiva miljöer
Med anledning av ovanstående argument används trä med fördel i aggressiva miljöer där andra material lätt bryts ner.
Exempel på sådan miljöer är
- Rörledningar ovan mark eller i mark eller vatten.
- Rör av trä är särskilt vanliga i processindustrier där andra rör inte skulle klara påfrestningarna från olika kemikalier.
- Lokstallar och andra spåröverbyggnader på tågstationer. Historiskt har trä varit ett viktigt konstruktionsmaterial i dessa konstruktioner genom den tidigare användningen av ånglok skapades korrosiva miljöer under tågspårens överbyggnader.
- Silos för salt. Salt för vägunderhåll vid snöiga och dammiga förhållanden förvaras gärna i silos av olika storlekar.
- Lagerhallar för öl och salt är konstruerade med trä som stommaterial.
- Vägbroar, järnvägsbroar och gång- och cykelbroar är konstruktioner i påfrestande miljöer med förekomst av vatten, salt, grus och asfalt, där trä med fördel används. Materialegenskaper som god klimatprestanda och låg vikt i förhållande till materialets styrka är fördelar som särskilt efterfrågas i dessa typer av konstruktioner.
- Tunnor och kärl av trä används med fördel vid tillverkning av vin, whisky och andra typer av drycker. Genom träets beständighet gör den önskad smaksättning möjlig.
