Vissa arter är beroende av hög temperatur - som husbock och termiter - andra av fuktigt och rötskadat virke - som envisa trägnagaren. Bland insekter finns det arter som snabbt kan åstadkomma omfattande skador på trä. Skadorna uppstår vanligtvis när insektslarven gnager sig fram i virket.
Husbock
Husbocken är den mest omtalade insekten. Den angriper torrt trävirke i byggnader, framförallt takstolar och annat virke i oinredda vindsutrymmen. Angrepp kan pågå under flera år utan att märkas. Husbockens larver trivs bäst i och angriper främst splintved av furu eller gran. Furukärnved angrips inte, däremot grankärnved. Ett kännetecken för husbocksangrepp är de synliga ovala flyghålen, cirka 5-8 mm stora, som insekten lämnar efter sig. Även det ljusa borrmjöl som husbocken lämnar efter sig i gångarna är utmärkande. Dessvärre är det vanligt att husbocken sällan röjer sin närvaro genom att stöta ut borrmjölet utan den undviker träytan och packar borrmjölet efter sig i gångarna.
Husbocken kräver torrt virke och värme (>25°C), vilket förklarar dess begränsade geografiska utbredning samt att det är virke i vindsutrymmen som är mest utsatt. Takåsar och sparrar i äldre hus är i regel av kärnrik furu, varför det brukar finnas kvar tillräcklig bärighet trots angrepp.
Angrepp av husbock syns sällan på ytan. Larverna undviker att bryta genom vedens mantelyta med sitt gångsystem. Det kan därför vara svårt att upptäcka angrepp på annat sätt än genom den fullgångna skalbaggens ovala flyghål. Men genom att sticka in en kniv eller lyssna på ljudet från virket kan man upptäcka en skada. Genom att slå på virket med till exempel en hammare kan man ofta avgöra om virket är angripet. Om hammarslag ger ihålig klang är virket sannolikt angripet. För att förhindra nya angrepp ska husbocksangripet virke bytas ut och det utrymme där angreppet förekommit ska saneras.
Husbocken förekommer i södra och mellersta Sverige längs syd- och ostkusten upp till ungefär Gävle.
Bild 1. Principiell bild över husbockens utbredning i Sverige.
Trägnagare och blåhjon
Mjuk trägnagare och blåhjon är två insekter som orsakar skador i ytveden som lätt kan förväxlas med husbocksangrepp. Dessa trägnagare förekommer i veden på sågat virke där bark eller delar av barken sitter kvar. Bägge skalbaggarnas larver gnager sig in en liten bit i virket där de förpuppas. För övrigt orsakar de inga skador djupare in i virket och hållfastheten påverkas inte. För att undvika dessa bägge insekter ska allt virke som används inomhus vara väl barkat.
En annan vanlig insekt i byggnader och utrymmen med högre relativ fuktighet än i normalt uppvärmda lokaler är strimmig trägnagare, även kallad dödsur eller trämask. Dess hål och gångar är 1,5-2 mm i diameter. Gångarna är vindlande och oregelbundna. De syns ofta tillsammans med flyghålen i gamla möbler, därav uttrycket "möbelmask". Strimmig trägnagare angriper både barr- och lövträ. Varken husbock och strimmig trägnagare angriper tryckimpregnerat virke.
Envisa trägnagaren angriper inte friskt barrträ utan är beroende av att rötsvampar först börjat vednedbrytningen. Vid den fortsatta vednedbrytningen tycks ett symbiosförhållande finnas mellan svamp och insekt. De cirka 3 mm breda gångarna är tydligt orienterade i virkets fiberriktning.
Hästmyror
Hästmyran är den insekt som anses orsaka störst skada i trähus. Den påminner till utseendet om stora stackmyror och är svart till färgen med rödbrun mellankropp. Myrorna kan bli upp till 30 mm långa och finns i hela landet. Det är främst byggnader i närheten av skog som angrips. Hästmyrorna angriper både friskt och rötskadat virke. De kan till och med angripa impregnerat virke. Om det är tyst runt omkring kan man höra myrornas aktivitet i väggar och golv. Hästmyran har påträffats i hela Sverige men de flesta anmälda skadorna har förekommit i södra Sverige.
Termiter
Termiter förekommer inte i Sverige, men orsakar stor skada på träkonstruktioner i Sydeuropa och Asien. Termiter är insekter vars föda består av cellulosa från träfibrer.
