Formförändringar

Under trädets första levnadsår bildas det man kallar juvenilved som omsluter märgen i trädets centrum. För en del träslag förorsakar juvenilveden formförändringar framförallt i longitudinell riktning. 

Moget trä ändras lite i den longitudinella riktningen (< 0,1 procent) mellan fuktigt och torkat tillstånd, juvenilved kan ändra sig upp till 2,5 procent. När juvenilveden torkar krymper veden avsevärt mycket mer, vilket kan resultera i sprickor och formförändringar.

Egenskaper som reaktionsved (tjurved), ungdomsved och växtvridenhet inverkar också på virkets rakhet. Trädstammar som har en större växtvridenhet än 3°, det vill säga träd där fibrerna lutar mer än 3° i förhållande till märgen, ger med största sannolikhet ett sågat virke med oacceptabelt stor skevhet.

Tjurved eller kompressionsved är kanske den vanligaste orsaken till kantkrok och flatböj. Trädet bildar tjurved som svar på en ogynnsam belastning för att bibehålla den vertikala växtriktningen. I och med detta förändras strukturen på tjurvedscellen så att krympnings/svällningsrörelserna i cellens längdriktning blir upp till 10 gånger större än i normal ved. Det leder till stora inre spänningar när de båda vedtyperna blandas och resulterar ofta i stora formfel.
 


Bild 1. Olika typer av formförändringar hos virke.

Årsringarna och utsågning av plankor

Hur formen förändras när virket torkar, från 30 % fuktkvot och nedåt, är lättast att förstå om man inser att de krökta årsringarna alltid vill räta ut sig, det vill säga bli rakare och kortare. De minsta formförändringarna får bräder och plank som sågas ut så att de får "stående årsringar". Årsringarna står där vinkelrätt mot brädans flatsida. Sådan årsringsorientering fås vid kvartersågning och används gärna av möbelsnickare. Störst kupning får bräder som sågats ut i stocktvärsnittets periferi med "liggande årsringar". Årsringarna har där samma riktning som brädans flatsida. Det krokigaste och mest spruckna virket får plankor som sågats ut nära märgen.

Kupighet beror på att krympningen är olika på de två flatsidorna av plankan. Tendensen till kupighet beror på densitet, fuktkvot, bredd och tjocklek samt fiberorientering.
 


Bild 2. Trästycken formförändras olika vid torkning beroende på var i stammen de är utsågade.

Fukt och virkets form

Virkets naturliga fuktrörelser ger upphov till olika formförändringar hos träprodukter. För att en planka ska få rätt mått efter torkning måste den därför sågas ur stocken med visst övermått. Plankor och brädor som sågas med samma nominella mått, men som torkas till olika fuktkvot, kommer således att få olika mått efter torkning. Dessa måttfrågor hanteras av sågverk och hyvlerier och berör därför inte konsumenten, om virket används i den miljö som svarar mot leveransfuktkvoten. Dock bör observeras att virke som köpts med en målfuktkvot 16 % och som sedan byggs in i innerväggar och bjälklag, där jämnviktsfuktkvoten är 6 till 10 %, kommer att krympa med cirka 2 procentenheter tvärs fiberriktningen.

Fuktrörelser 

Över fibermättnadspunkten varken krymper eller sväller trä när fuktkvoten ändras. Under fibermättnadspunkten krymper däremot trä när fuktkvoten minskar och sväller när fuktkvoten ökar. Rörelsen är proportionell mot förändringen av fuktkvoten. Fuktrörelserna är dock olika stora i olika riktningar, se tabellen. Gran och furu har ungefär lika stora fuktrörelser, men för övriga träslag är fuktrörelser olika stora.

Tabell 1. Fuktrörelser hos furu och gran. I procent mellan fibermättnadspunkten och absolut torrt trä.

Träkonstruktioner och träprodukter ska alltid utformas med hänsyn till virkets fuktrörelser. Förståelsen för dessa rörelser och de krafter de kan åstadkomma är grundläggande för goda trätekniska lösningar. I de konstruktionsdetaljer som finns i andra delar av TräGuiden är fuktrörelseegenskaperna beaktade.