Solsken torkar ut träytan vilket leder till longitudinella sprickor. Vid regn fylls sprickorna med vatten och veden sväller. Detta upprepas och sprickorna blir djupare med tiden. Till slut är sprickorna så djupa att fukt och smuts stannar kvar och ger grogrund för svampangrepp. Med tiden kan rötangrepp äventyra hållfastheten på konstruktionen och det måste därför undvikas.
Genom att inspektera konstruktionen med jämna intervall kan man lokalisera underhållsbehov och åtgärda riskområden och därigenom hindra rötangrepp. När röta är ett faktum kan det bli aktuellt att byta ut skadade delar vilket kräver betydligt mer arbete.
Tre viktiga moment för att undvika skador är: utformningen av konstruktionen, skydd av ytan med beklädning eller ytbehandling samt regelbundet underhåll och rengöring.
Virkets naturliga fuktrörelser kan också ge upphov till olika formförändringar. Det är viktigt att ta hänsyn till detta vid val av material och vid utformning av träkonstruktioner. Hur en trädstam är uppbyggd, vilka formförändringar som kan förekomma samt vilka åtgärder som finns behandlas på annan plats i TräGuiden – se hänvisning nedan.
Strategier för långtidsfunktion
Bra beständighet för en utomhusprodukt uppnås genom att:
- avskärma från regn och sol
- dränera bort vatten så fort som möjligt
- skapa bra luftning för snabb uttorkning
- välja beständig träråvara eller kemiskt behandlat trä för bärande komponenter om de tre föregående punkterna inte kan uppfyllas.
Ett effektivt sätt att skydda utomhuskonstruktioner mot vatten är att placera dem under ett tak eller täckande utsprång. I vissa fall kan de bärande delarna, som ofta är besvärliga att byta ut, skyddas med en beklädnad som lätt går att ersätta. Andra konstruktiva åtgärder är att:
- leda bort vatten från konstruktionen
- undvika trä i direkt kontakt med mark
- göra exponerade ytor lutande så att vatten rinner av, eller täcka med ett skydd mot nederbörd
- täcka eller försegla ändträ
- skapa bra ventilering av alla trädetaljer för snabb uttorkning och undvika smala spalter, hålrum eller hörn där vatten och smuts samlas och har svårt att torka ut
- runda av kanter och hörn med en radie större än 2 mm
- undvika sprickor, gropar, håligheter och ytskador, som till exempel fiberkross vid fästdon, speciellt på horisontellt liggande ytor.
Den största skaderisken uppstår vid ändträ och vid sammanfogning av trädetaljer (knutpunkterna). Dessa delar bör därför konstrueras med extra stor omsorg.
Principer för skydd av utomhuskonstruktioner
Det är mycket viktigt att i förebyggande syfte skydda ändträet mot uppfuktning genom konstruktiv utformning och ytbehandling eftersom vatten sugs snabbare i fiberriktningen än genom de andra riktningarna. För att undvika direkt kontakt med mark kan stolpar placeras i en stolpfot.
Bild 1. Stolpfot med skruvförband med stora brickor, inslitsat plattstål.
Bild 2. Avståndet ändträ till mark beror av konstruktion och markförhållanden. För stolpar bör avståndet vara minst 100 mm.
Stolpkrön kan skyddas med toppar eller överliggare. Om man vet att vatten inte kan komma under plåtbeklädnaden kan den läggas direkt på träet. Om man däremot misstänker att vatten kan fukta upp ytan bör man välja ett skydd med distanser på (cirka 10 mm) som tillåter luftning, uttorkning, krympning och svällning.
Bild 3. Plåtbeklädnad fastsatt genom snäpplåsning. Skyddet ska utformas så att vatten inte kan sugas upp kapillärt mellan trä och beklädnaden.
Bild 4. Kvartssågad överliggare med kärnved uppåt och stående årsringar för bättre formbeständighet.
Skydda bärande delar som är svåra att byta ut till exempel med tak eller som i figurerna nedan med en beklädnad. En plåtbeklädnad är effektiv men kan lätt bucklas om ytan belastas. En täckbräda av trä är mindre känslig för vandalism och är ett bra och billigt alternativ. Om täckbrädan är horisontellt liggande och tillverkad av icke impregnerat virke får man räkna med att den kan behöva bytas efter 5–15 år.
Bild 5. Träbalk med beklädnad av plåt på ovansida och balkände.
Bild 6. Detaljutformning.
Bild 7. Träbalk med beklädnad av trä på ovansida och balkände.
Bild 8. Detaljutformning.
Träytor bör ges en lutning för att vatten och snö snabbare ska rinna av ytan. Lutningen ska förutom att begränsa fuktupptagningen även hindra att vatten rinner åt fel håll in i konstruktionen. Lutningen bör vara minst 18 grader (1:3) för att vara effektiv. Droppnäsor eller droppspår har som uppgift att avleda vatten. Droppspåret bör vara minst 8 mm från kanten och minst 8 mm brett.
Bild 9. Överliggare på stolpe.
Bild 10. Detalj av kantvik för snäpplåsning av plåtbeklädnad.