En modern oljefärg är baserad på kokt eller rå linolja, standolja, zinkvitt och titandioxid och eventuella andra pigment samt fyllmedel, torkmedel och fungicider. Oljefärg torkar genom oxidation, varvid syret tas upp från luften och oljemolekylerna binds kemiskt till varandra. Denna reaktion fortsätter under mycket lång tid. Färgen torkar alltså förhållandevis långsamt och blir efter hand hård. Detta leder till det för oljefärg typiska åldrandet – färgfilmen mattas ned och kritar. Därefter förblir ytan tämligen ren på utsatta ställen. Vid alltför tjocka färgskikt kan färgen så småningom börja spricka (krackelera) och flagna av på grund av rörelser såväl i träet som i färgskiktet.
Ommålning bör inte ske förrän färgskiktet "gått ned" i tjocklek. Oljefärg ger ångtäta skikt och bör därför inte appliceras på fuktigt underlag. Då kan det bildas blåsor. En fasadpanel bör vara ventilerad på baksidan.
En oljefärg har mycket goda vätningsegenskaper, det vill säga den tränger in väl i en träyta. Denna egenskap gör oljefärgen lämplig även vid ommålning av tidigare oljefärgsmålade ytor. Blåsor kan uppkomma vid målning i stark solvärme eller på fuktiga underlag på grund av det täta färgskiktet.
Linoljefärger ger normalt blanka ytor som successivt mattas (kritar) vid åldring. Genom tillsats av en viss mängd alkaliska pigment kan kritningsbenägenheten motverkas. Till detta ändamål används pigmentet zinkvitt, som också skyddar mot mögelbildning. Alltför höga halter av zinkvitt ger emellertid ett alltför sprött färgskikt. För att bibehålla oljefärgens elasticitet och mögelhämmande effekt, kombineras det nödvändiga zinkvita pigmentet (maximalt cirka 15 viktprocent) med titandioxid och eventuellt en fungicid.
Torktiden för en oljefärg är under gynnsamma betingelser ungefär ett dygn och verktyg rengörs i lacknafta. Lämplig väderlek för målningen är en torrperiod under sommarmånaderna (maj – september).
En oljefärg ger god hållbarhet på såväl hyvlade som sågade (ohyvlade) ytor. Den är lämplig till utvändigt trä i fasader och till fönster.
Linoljefärg används vid målning på gammalt traditionellt vis. Den ska målas i flera tunna skikt med god torkning mellan skikten, annars är risken stor att den skinntorkar (färgskiktet skrynklar sig). Linoljefärg lämpar sig för träfasader, knutar, foder vindskivor, fönster och staket. Färgen ger ett fylligt utseende, men på grund av torktiderna är den tidskrävande.
Färgåtgång och strykningar
Färgåtgången beror på hur tjockt man målar. Tekniskt sett bör man måla tunt, hellre flera tunna strykningar än få tjocka.
Grundmålningen utförs med tio delar färg utspädd med två-tre delar lacknafta eller terpentin, mellanstrykningen med tio delar färg utspädd med en del lacknafta eller terpentin, och färdigstrykningen utförs med outspädd oljefärg. Om färdigfärgen (toppfärgen) är för tjock förtunnas den med kokt eller rå linolja. Torktiderna är långa – från ett dygn till en vecka beroende på den omgivande luftens temperatur.
