Träunderlaget ska vara i bra kondition och fritt från svampangrepp, till exempel blånad. Normalt är fuktkvoten i träet det mest avgörande för om skador på träet ska uppstå eller inte. Det gäller att förhindra att träet under lång tid har hög fuktkvot. Vatten som inte leds bort från huset utan ständigt fuktar träet kommer ovillkorligen att leda till röta. Det är därför av största vikt att hängrännor, stuprör, fönsterbleck och andra beslag fungerar som det är avsett. Paneler som slutar för nära marken och som avslutas direkt mot fönster- eller fasadbleck är andra exempel på konstruktioner som inte kommer att hålla i längden.
Underhåll
I många fall kan underhållet begränsas till lokala delar av ytan eller till delar som vetter mot särskilt utsatta väderstreck. När man föreskriver behandlingar bör man tänka på att trä i vissa fall kan behöva bytas ut eller att spik som krupit ut bör slås in innan målningsarbetet kan sättas igång.
Underlaget ska vara i god kondition
För att uppnå ett gott resultat vid ommålning och underhåll är det viktigt att träet eller det gamla färgskiktet rengörs noga. Eventuella ytmögel- och algangrepp ska tvättas bort. Luftföroreningar av olika slag förekommer i stor utsträckning, särskilt i tätorter, och smutspartiklar avsätter sig på såväl vågräta som lodräta ytor. Alla ytor utomhus som ska underhållsmålas måste rengöras i samband med en ommålning. Tidigare målade ytor, i synnerhet täckande färgskikt, bör tvättas och sköljas av. Det kan i vissa fall vara nödvändigt att avlägsna den gamla färgen helt eller delvis. Det finns effektiva metoder för borttagning av gamla färgskikt.
Man bör göra en noggrann undersökning för att se om det finns några defekter. Framför allt bör man undersöka om det finns påverkan från fukt. Mjukt rötskadat trä ska ersättas och grått väderslitet trä tas bort. Kraftigt uppsprucket trä är inte heller ett bra målningsunderlag.
Orsakerna till defekter kan vara olämplig byggteknik eller bristfälliga förbehandlingar och underbehandlingar såsom rengöring, uppskrapning och grundning. Defekterna kan också bero på för tjockt färgskikt, vilket kan leda till krackelering. Lager på lager av målarfärg ger ett tjockt skikt som med tiden får allt sämre elasticitet – så småningom spjälkas skiktet. Ett färgskikt som är kritande är i detta avseende att föredra då färgen eroderar bort och den nya färgen på så sätt ersätter borteroderade pigment.
Defekter uppstår givetvis också om man väntat för länge med underhållet. Det är en vanlig orsak. Alltför tjocka färgskikt eller defekta ytor bör tas bort före en ommålning.
Det kan också förr eller senare uppstå mögel på såväl omålade som målade ytor, oavsett färgtyp.
Välja färg
Om det befintliga färgskiktet är i så dåligt skick att det måste tas bort i sin helhet har man stor frihet att välja färgtyp vid ommålningen. I annat fall bör man noga ta hänsyn till det befintliga färgskiktet, och en god och enkel regel vid ommålning är att välja samma färgtyp som tidigare använts. Denna regel bör tillämpas speciellt om underlaget består av oljefärg, slamfärg eller tjära. När den gamla behandlingstypen inte längre finns tillgänglig, måste man byta, vilket i en del fall kan leda till komplikationer, till exempel borttagning av all färg.
Undersökning av tidigare målade ytor
Det kan vara svårt att på platsen avgöra vilken färgtyp som tidigare använts. Gammal målning kan dessutom bestå av flera skikt av olika färgtyper.
Oljefärg
Gammal oljefärg brukar krita på ställen som är särskilt utsatta för väder och vind. Ytan blir matt, ibland något blek, och flammig. På mer skyddade ställen kan smuts lättare sitta kvar. Blåsor eller krackeleringar kan förekomma vid tjocka färgskikt.
Alkydoljefärg
Alkydoljefärg kritar mindre än oljefärg och vid ett senare stadium. Det gör att den bland annat behåller sin glans längre – speciellt på ställen som är skyddade för väder och vind, exempelvis under takfot eller i öppna verandor. Tjocka skikt av såväl oljefärg som alkydoljefärg kan efter en tid bli spröda, varefter de krackelerar och flagnar av.
Latexfärg
Latexfärg kritar mindre och senare än olje- och alkydoljefärger. Den har i regel lägre glans från början och dess mikroporösa ytstruktur kan ge fäste för smuts. På latexfärg kan problem uppkomma med missfärgning, särskilt på ljusa färgskikt. Akrylatfärg är en typ av latexfärg.
Identifiering av färgskikt
Genom att till exempel bränna en lös bit av färgskiktet är det möjligt för en expert att känna igen en färgtyp på lukten som uppstår. Med hjälp av ett förstoringsglas (lupp) kan man studera ytans struktur.
Latexfärger känns ofta igen genom sin porstruktur och sina termoplastiska egenskaper. Färgen mjuknar i värme och kan kännas klibbig. Det kan vara svårare att med enkla metoder skilja mellan oljefärger och alkydoljefärger. I tveksamma fall bör man anlita en expert.
Det kan vara svårt att skilja mellan linoljefärg, alkydoljefärg och akrylatfärg (som alltså är en typ av latexfärg). Här är några enkla test som kan vara till hjälp.
Akrylatfärg känns igen på:
- att färgytan har en porstruktur som syns med lupp
- att en färgflaga blir mjuk om den värms, till exempel i hett vatten
- att färgfilmen luckras upp om man droppar på T-sprit och sedan skrapar på färgfilmen.
Alkyd- och linoljefärg känns igen på:
- att färgfilmen luckras upp om man droppar på natronlut och sedan skrapar på färgfilmen.
Att därefter skilja mellan linoljefärg och alkydoljefärg inbördes är svårare. En linoljefärg kritar och krackelerar i allmänhet snabbare och i större omfattning än en alkydoljefärg. Linoljefärgytan blir matt och ibland blek och flammig.
Mätning av ytfuktkvot
På ytor som ska ommålas får ytfuktkvoten vara högst 16 % vid målningstillfället.
Kontroll av ytfuktkvot sker genom att mäta ytfuktkvoten i olika mätpunkter i aktuell konstruktion. Mätpunkterna bestäms av förhållandet på platsen. Leta efter stället, där risken för uppfuktning är som störst och torkningsförutsättningarna som sämst.
Mät ytfuktkvoten med elektrisk resistansfuktkvotsmätare genom att tvärs fiberriktningen pressa de isolerade hammarelektrodsspetsarnas koniska mantelyta med handkraft ner i virkesytans vårved, så att mätspetsarnas halva mantelytor ger ett avtryck i träet tvärs fiberriktningen. Gör alltid tre mätningar tätt intill varandra på mätstället och beräkna sedan ett medelvärde. Medelvärdet stäms av mot aktuellt krav.
Bild 1.
Måla inte vid kall och fuktig väderlek eller på solheta ytor
När det gäller vid vilka förhållanden det är bäst att måla för att få ett bra resultat är de i princip desamma som vid nymålning. De bästa betingelserna för målning utomhus är när det är varmt i luften och temperaturen är konstant under hela torkningsprocessen. Då utjämnas de olika spänningarna till ett minimum. Höga spänningar utlöser krackelering. Man bör undvika att måla i stark solvärme eller alltför sent på kvällen, när temperaturen hastigt kan sjunka. Kondens uppstår på den nymålade ytan när yttertemperaturen hastigt sjunker. Färgen kan då bli flammig. Om man planerat att måla en solig dag bör man måla efter hur solbelysningen ändras med dagens gång, så att den fasad man målar ligger i skugga. Man bör inte underhållsmåla sent på hösten med hänsyn till risken för stora spänningar i färgskiktet.
Beroende på vilken byggnadsdel det handlar om finns metoder som gör att underhållet kan utföras oberoende av utomhusklimatet, till exempel väderskydd för fönsterunderhåll.
För vattenburna färger gäller att temperaturen utomhus måste vara minst +7°C, helst +10°C i samband med målningen. Lösningsmedelsburna färger är inte lika känsliga för frysning men bör inte användas vid temperaturer under +5°C. De torkar dock långsamt vid temperaturer under +15°C.
Man bör kontrollera träunderlagets ytfuktkvot som vid målning inte ska överstiga 16 %.
Bild 2. Ett färgskikt utsätts för olika spänningar som orsakar sprickor och avflagningar. Spänningar uppstår redan under torkningsprocessen och under påverkan av fukt och temperaturväxlingar.
