I pyrolyszonen råder temperaturer mellan cirka 250 och 350 °C och där bildas brännbara gaser som diffunderar genom kolskiktet tills de möter syre vid ytan och börjar brinna. En tydlig gräns mellan kolskiktet och resttvärsnittet bildas vid 300 °C, se figur 7.1. Vid breda sprickor och yttre hörn är inbränningen större. Träets gynnsamma egenskaper vid en brand beror främst på att det ”skyddar sig självt”, genom kolskiktet, men ibland behövs ett extra brandskydd av beklädnadsskivor.
Temperaturen i de oförbrända delarna av en grov träkonstruktion förblir även under långvarig brandpåverkan i huvudsak opåverkad. Endast i en smal zon omedelbart under kolskiktet, förekommer temperaturer över 100 °C, samtidigt som hållfastheten och styvheten där är väsentligt lägre än i det opåverkade träet.
Nordosterdal skola, Norge.
Trä isolerar bra mot värme. Under ett brandförlopp överförs en stor andel av värmen via massöverföring främst genom diffusion av brandgaser. När dessa gaser rör sig inåt stiger temperaturen tills träet börjar sönderfalla och förkolna, medan de i den förkolnade zonen dämpar temperaturhöjningen i det glödande kolskiktet. Innanför det förkolnade skiktet finns ett skikt där temperaturen inte är tillräckligt hög för att förkolning ska ske, men träets egenskaper påverkas. Metoden för effektivt tvärsnitt i SS-EN 1995-1-2 rekommenderas för att ta hänsyn till de reducerade egenskaperna.
Metoder för att beräkna brandmotstånd hos KL-trä finns inte med i nuvarande version av SS-EN 1995-1-2, men kommer att ingå i nästa version och baseras på bland annat den europeiska handboken Fire Safety in Timber Buildings och på den nordiska handboken Brandsäkra trähus, version 3, se avsnitt 7.2.
Metalliska fästdon som spikar, träskruvar, dymlingar med flera kan bidra till ökat värmeflöde in i träet och medföra en ökad inbränning. Forskning inom detta område pågår och viss information går att finna i SS-EN 1995-1-2.
Figur 7.1 Fenomen vid förkolningsprocessen.
